Tack! Ge inte upp, det finns hopp!

Tack, kära dotter för det Du hjälpte mig med i går. Jag börjar nästan tro att det finns hopp för mig, också i den här världen. Från början var det ju som det var, det där med Dator och så, men även jag lyckades övervinna mina tvivel, om det där med att kunna använda datorn överhuvudtaget, tack vare inspiration från barnen och kunniga "påhejare"och inspiratörer på "Datastugan" inom mitt dåvarande arbete.

Öva, öva, öva.....

Det här är spännande, idag får jag hjälp med bloggvärldens mysterier av min kära dotter. Det blir nog bra småningom, för det är riktigt spännande, bara tanken hänger med.

I dag känns det verkligen som höst, vått och uschligt. Det behövs inte många grå eller ruggiga dagar förrän med börjar längta efter nästa vår.

Undrar om jag kan lära mig det här?

Testbloggande

Testar bara hur detta funkar.