Äntligen litet tid.

Det är skönt att vara inne i detta grå, våta höstväder som det är just nu. Trots en grå november har vi ju haft nästan två hela dagar med en del sol, om än litet blek. Det var verkligen skönt med litet ljusare luft. Veckan som slutar nu har varit intensiv, både cirklar och möten, "fikavärdskap" mm, både på dagtid och kvällstid. Tur kära dotter att jag hann få litet hjälp av Dig i tisdagskväll, med svar på "bloggfrågor". Jag kände mig ändå väldigt osäker i onsdagskväll, med de andra verkade ändå nöjda. Det är ju flera stycken som verkar kunna mera än jag gör, Varför de nu inte sagt detta förut. Men de vill väl inte blogga för gruppen. Dumt tycker jag, för jag har ju tillräckligt att göra/skriva ändå. I januari ska vi bestämma hur vi ska göra med bloggandet för gruppen. Alla frågor, synpunkter och idéer ska ventileras då. Jag måste nog ha ett par lektioner till, minst, för att bli litet säkrare. Hoppas Du ställer upp, kära A. Hoppas Du förstår att jag är tacksam och behöver Din hjälp.

Tack! Ge inte upp, det finns hopp!

Tack, kära dotter för det Du hjälpte mig med i går. Jag börjar nästan tro att det finns hopp för mig, också i den här världen. Från början var det ju som det var, det där med Dator och så, men även jag lyckades övervinna mina tvivel, om det där med att kunna använda datorn överhuvudtaget, tack vare inspiration från barnen och kunniga "påhejare"och inspiratörer på "Datastugan" inom mitt dåvarande arbete.

Öva, öva, öva.....

Det här är spännande, idag får jag hjälp med bloggvärldens mysterier av min kära dotter. Det blir nog bra småningom, för det är riktigt spännande, bara tanken hänger med.

I dag känns det verkligen som höst, vått och uschligt. Det behövs inte många grå eller ruggiga dagar förrän med börjar längta efter nästa vår.

Undrar om jag kan lära mig det här?

Testbloggande

Testar bara hur detta funkar.